Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - En hälsning hinsidan grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frukterna af mitt lifs arbete ha helt visst varit tillräckligt rika för att binda
honom, äfven om ej din person förmått det. Och du ...? Skulle du kunna
svika honom, som du svek mig? Åhnej! När en kvinna, som du, så stolt,
som du, med en fostran, som din, vid din ålder, så besinningslöst kastar allt
öfver bord, så är hon nog fast för lifvet.
Jag undrar om I njuten mycket af hvarandra och af min med hårdt arbete
betalda egendom?
I skolen allt bli ganska förvånade, då I finnen att jag vet allt eller i det
närmaste allt! Jag tycker mig se dina stora, blåa, uppspärrade ögon, då du
läser detta! Det var ju så fridfullt mellan oss ända till slutet! Ser du, jag
ville ej ... jag orkade ej ... Och så barnen!
Barnen! Ja, akten er för, huru I behandlen dem! Akten er! Jag känner
det, som om jag ända nederst från helvetet skulle kunna nå er, om I förgripen
er på eller försummen dem. Tagen er till vara!
Din döde man.
Återigen strök han sig öfver ögonen och stirrade på de
spöklika raderna från andra sidan grafven. Hade han icke
själf som den aflidnes närmaste vän stått vid denna och sett
honom ordentligt bäddas djupt, djupt ned i mullen! Och nu!
Hans egen handskrift, hans genomskådande af allt, före och
efter döden! Ett bref, en hotelse från en annan värld!
Han sjönk ned på en stol och stönade som ett
dödssåradt djur.
Hans hustru började röra sig och slog upp ögonen. Så
reste hon sig häftigt.
— Drömmer jag eller är jag vaken? O, Edvard! Hjälp
mig! Fräls mig! Jag blir vansinnig af skräck!
Hon hade ej hunnit mer än ögna på de första raderna
och underskriften, då vanmakten grep henne. Och den
hotade att återkomma, då hon försökte ånyo gripa det hemska
papperet och raderna dansade framför hennes ögon.
Under flera dagar syntes herrskapet knappast till ens för
tjänstfolket. De sutto inlåsta i salongen, och besökande
afvisades med besked att de voro sjuka båda två. Det var
som om döden ånyo gjort sitt inträde i det vackra hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
