Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar / 1148 (1903) Author: Alfred Hedenstierna Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hvad tändstickorna fingo se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Där var dock pyntadt efter råd och lägenhet, äfven där.
Blecksakerna skeno på hyllan, enris låg på golfvet och sofvel
stod på bordet. Tysta och stilla gingo de gamla därinne
och stökade. Tysta och stilla plockade de i sina klutar och
doningar, som de skulle ha till julottan i morgon. Hvad
skulle de också tala om? De hade varit tillsammans i sju
och fyrtio år, och lifvet på heden ger inte många
samtalsämnen, och kampen
mot nöden väcker
ingen lust att kuttra om
känslostämningar, när
man är öfver sjuttio
år. Men när far slutat
med maten och
betänksamt strök
af skeden mot tröjärmen sa’
han:

— Undras hur
gräbban har ’et nu?

Gumman tittade
upp. Hon hade visst
undrat på detsamma
hela kvällen. Men
hon svarade
ingenting, hon bara drog en djup suck. Inte slitet och släpet ute
på ljungheden, inte mångårig skilsmässa kan kväfva
moderskänslan.

— Ta hit kortet, Stafva!

Kistlocket slogs upp och psalmboken togs fram. Mellan
bladen låg ett tämligen nedsöladt porträtt af ett ungt ansikte
med uppnäsa och pannlugg.

— Dä måtte gått ’na bra; ho’ har bå hatt å solparasoll
å handskar på näfvarna, sa’ far.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>