- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1179

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Genom köld och snö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hvad ... nu i natt? Inspektor ... jag är förkyld,
öfveransträngd, jag har inte mer än mänskliga krafter ...

— Det är hårdt, jag vet det; men det står ingenting i
reglementet om »öfveransträngning». Är Lindahl sjuk, att
passagerares och materiels säkerhet riskeras genom att låta
er fara?

— Kanske inte ... men, inspektor ... min lille Gustaf
dör visst i natt, om det inte redan är gjordt ...

— Det gör mig ondt, Lindahl, men om sjuka barn står
det bestämdt inte ett ord i reglementet. Kan herrn föra?

— När skall tåget gå, inspektor?

— Sju och femton.

— Karlsson, elda upp! Jag är tillbaka om tio minuter.

Där hemma stod det illa till. Fuktiga klibbade de gula
lockarna vid lille Gustafs panna, det rosslade i halsen och de
små händerna med gropar för hvarje led voro krampaktigt
knutna. Bröstet häfdes smärtsamt och blicken var förskrämd
som en sårad fågels.

Mamma hade slutat att gråta; blek, med hårdt slutna
läppar satt hon och torkade febersvetten från sin älsklings
kinder.

Men när pappa kom, brast det löst igen; skakande af
snyftningar hängde hon sig om hans hals och skrek:

— Han dör, han dör! Doktorn sa’ att här finnes knappt
en gnista hopp! Men han får inte dö, han kan inte dö!
Gud kan inte vara så grym! Gustaf lille, här är pappa; nu
blir han hos sin lille gosse i natt. Gustaf känner ju igen
sin pappa ...

Mödosamt skildes de blodröda ögonlocken, rosslandet
upphörde för en sekund, skuggan af ett leende for öfver
kinderna och de små läpparna stammade:

— Säre pappa ka tetta ve Guttafs säng ...

— — — — — — — — — — — — — — — — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free