- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1181

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Genom köld och snö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Framåt igen genom drifvor och nordanvind! Sista
stationen! Mera kol!

Först följande dag skulle tåget vända tillbaka, »för att
såsom tåg n:o 3 åter upptaga de regelbundna turerna efter
snöstormen», såsom det hette i den telegrafiska ordern.

Naturkrafterna hade rasat ut och firade sabbat med
strålande sol på fästet och bländhvit duk öfver hela sin
altarrund. Snödiamanterna gnistrade på mörkgröna, under
tyngden bågnande granar, linien låg klar och fri, och i fönstren,
som man skymtade förbi, sutto glada och nöjda människor
och tittade på det lilla leksakståget och fröjdade sig åt att
trafiken nu gick som vanligt igen.

Föraren vände sig hastigt åt sidan. Två stora tårar
trillade sakta ned för de svarta kinderna. Bet vinden så skarpt
i dag också? Åhnej ... där satt bara en kvinna med sin
lille pilt på knät i fönstret i torparstugan utmed linien ...

Ändtligen ... framme ...! Han ville inte fråga någon af
kamraterna vid stationen hur det var, han ville ha sin dom
af de enda läppar på jorden, som kunde för honom mildra
dess bitterhet, och så rusade han hem utan att säga ett ord
till någon.

I det gula huset hängde gardinerna hvita och fina som
vanligt, och geranierna stodo bakom, som de brukade. Han
tyckte precis att de nickade: »Lille Gustaf är död! Lille
Gustaf är död!»

Han flög upp för trappan och ryckte upp dörren. Marie
flög snyftande, men med jubel under tårarna i hans famn,
och i korgvagnen satt lille Gustaf, blek och svag, men
plågfri, glad, återskänkt åt lifvet, och lekte med en liten röd
tyglapp på en pinne och jollrade:

— Tåd ut! Tåd ut! säre pappa!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free