Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast något på hela vida jorden, som skänkt henne glädje.
Ej ens då hon själf var barn. Tidigt föräldralös, uppfostrad
af fjärmare släktingar, i ett hem utan sol, en atmosfär utan
värme, hade den unga, rika flickan hastigast möjligt lämnats
bort till den, som hade något så när motsvarande yttre
fördelar att bjuda, och sedan — sedan var det en kamp på lif
och död emellan henne och den för henne nästan helt och
hållet främmande man, vid hvars bröst man lagt henne; en
kamp som började på annandagsbröllopets kväll, då hon
omildt stöttes undan när hon ville hejda hans mot kusken
höjda arm, och som ej slöt förrän den vettskrämde hästen
släpade hem honom elfva år efteråt med foten i stigbygeln
och ansiktet krossadt af vägens stenar, och allt folket sade
att husbonden tagit gift, men gjort det på hästryggen för att
få en annan tydning på sitt slut, i så fall väl den enda gång
Charles Borg gjort något för allmänna omdömets skull.
Hon hade aldrig älskat någon man. Man hade inte gifvit
henne tid därtill innan man gaf bort henne, och hennes rena
själ, hennes lugna, något kalla natur var den som sist af alla
skulle tillfogat sig själf förödmjukelsen af någon brottslig
passion till tröst för det olyckliga äktenskapet, eller ens det
hemligaste svärmeri för en annan man.
Den andliga packning, med hvilken försynen skickat ut
oss i lifvet, är så olika stufvad i vårt inre. Hos de flesta af
oss, både män och kvinnor, ligga de erotiska känslorna bland
de öfversta sakerna i det själsliga gepäcket, för att vara
bekvämt till hands. Hos andra ha de åter kommit att bli lagda
på bottnen, och sådana människor resa ibland ett godt stycke
på lifvets allfarväg, kanske in på eftermiddagstimmarna, innan
de komma i dagen, och ibland ser det ut som om de hade
»legat till sig» då.
Från de lycksökare, hvilka alltid stå redo att bjuda en
vacker och rik änka sin tröst, vände Jenny Borg sig bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
