- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1195

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ett sommarminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Å bevars, sa’ kaptenen, någon funnes det väl, som
passade äfven åt dig.

De öfriga drogo sig skrattande inåt matsalen. Fonell och
fru Svensson stodo ensamma i sitt hörn. Då böjde han sig
fram mot henne och hviskade:

— Det var en gång för länge sedan, då jag själf trodde
så ...

Hon ryckte till och bleknade. Där låg undertryckt smärta
och förebråelse i hans röst. Klart stod det för henne, att
hon en gång rätt tydt blickens ordlösa skrift; för sista
gången sprang känslotråden öfver från hjärta till hjärta, och hon
läste i hans fårade drag: »Jag skulle kommit ändå!» och han
såg som i eldskrift på hennes vissna kinder: »Ve mig, som
ej väntade!»

Från spelrummet uppdök kassör Svensson. Det var en
treflig, klotrund karl, som visade hvarjom och enom ett
rödglödande, vänligt ansikte, som han tycktes ha haft på sig i
omkring sextio år.

— Kom nu, gumma! Nu går vi, min själ, hem och lägger
oss, sade han till sin hustru och dunkade henne vänskapligt
i ryggen, då man fått i sig den sista matbiten.

Fonell stod bredvid i tamburdörren och svepte om henne
den slitna pelskappan.

— Tack för i afton, fru Svensson, och tack för — gamla,
svunna dar!

— Ett sommarminne ... hviskade hon sakta tillbaka.

— Hä hä hä! Ja, det var sant, herrskapet ä’ ju gamla
bekanta! Var snäll och titta in när ni tittar ut, om en så
gentil karl vill göra mitt ringa hus den äran, sa’ kassören.

Fonell ryckte till sig sin pels och stod sedan på
trottoaren och såg efter dem medan de sneddade af öfver torget.
Just då de skulle vika in på gatan vände hon sig om,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free