Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Willes aftonbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roliga visor, hade ett par svarta mustascher, två mörka,
blixtrande ögon och de flesta af en rättskaffens profryttares små
talanger.
Hon tog honom med ens. Han hade inte mött den blyga,
halfvakna barnablicken tio gånger innan han var fast. Så
skulle hon på pianot ackompanjera hans visor, snodde in sig,
kom för sakta, var omöjlig. Så var det med allting; men ju
mera tafatt hon bar sig åt, desto kärare blef hon honom,
desto mera fängslade honom hennes naiva beundran för allt
hvad han gjorde och sade.
Om hon var lycklig? Ack, hennes hjärta var ett oskrifvet
blad, hennes själ ett barns, hennes undergifvenhet en hunds;
blott i kärlek och plikter var hon kvinna.
Det var en smekmånad som förslog. Då kontorstiden var
slut, slogo klockan och dörren på samma gång, och fem
minuter därefter hördes raska, brådskande steg i deras trappa,
ett par starka armar drogo hennes täcka, fina gestalt intill
det breda bröstet, och så fick hon veta, att hon var
jordens lilla sötaste kvinna, att bara en större last kommit i
dag, och den — hade Pettersson tagit, att det regnade
emedan himlen var afundsjuk på hennes blå ögon, att i morgon
skulle komma en stor saltlast, som sannolikt skulle expedieras
af firman Blom, men att i dag var två och femti allt hvad
han kunde prestera, samt att för en öfverlycklig människa,
som älskade sin lilla hustru öfver allt annat, var kabeljo,
äfven till middag, en ganska användbar rätt.
Hon jublade i hans famn, hon strålade vid hans ömhet
och log åt hans witzar, och han, som förut varit ute i sus
och dus hvar enda kväll, hade knappast börjat finna allt det
där en smula enformigt, innan lille Wille kom, röd i synen
som en frisk karl gärna blir efter en ansträngande resa,
skrikande och gormande som en liflig herre brukar innan han
finner allt på sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
