Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Agnes' julnovell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så blef fröken Agnes i smyg — författarinna. Åhja,
hon hade flera och bättre förutsättningar därför än de flesta.
Hon hade alltid haft »A i svenska» under sin pensionstid,
hennes julklappsvers väckte allmän beundran, och på namns-
och födelsedagar var hon oöfverträffligt »kvick» i sin litterära
gärning.
Hon hade beslutat att lämna pensionen, när hennes första
längre roman rönt afgjord framgång. Men hon hade så pass
hum om stötestenarna på den litterära banan, att hon aldrig
tänkte på att nu genast skrifva denna roman i två delar och
få den tryckt. Förläggarnes dåliga rykte för tröghet och
tveksamhet gentemot splitternya talanger har, minsann, trängt
ganska vidt ut i världen.
Genom tidningarna går därför vägen i vår tid till litterär
berömmelse, det visste fröken Agnes mycket väl och därför
skref hon små noveller och skisser, skickade in dem till
platstidningen, hufvudstadstidningar och tidskrifter, och — fick dem
åter, med undantag af de tillfällen då de »olyckligtvis
förkommit, enär man icke kan åtaga sig att ansvara för insända
manuskript, därest icke returporto medföljer».
Detta bevisar ingenting för eller emot fröken Agnes’
diktartalang. Den man, som på en tidningsbyrå granskar insända
litterära bidrag, kan mycket väl vara ett nöt. Detta är hans
oförytterliga rättighet. Där står, Gudskelof, ingenstädes i
tryckfrihetsförordningen, att man skall ha litterärt förstånd för
att ge ut en tidning. Och om han också har det, den arme,
utschasade, trötte, åt tusen håll splittrade tidningsmannen, så
nödgar honom hans knappa tid att ljuga sig ifrån den mesta
erbjudna skönlitteraturen på ett par rader i »Breflådan» —
utan att ha läst den. Och det lilla han läser, läser han trött
och utledsen, med förutfattad afsikt att finna det uselt, och
slänger det ifrån sig vid första lilla oegentlighet eller
smaklöshet och mumlar: »Var det inte det jag trodde!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
