- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1205

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Agnes' julnovell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var som om fröken Agnes haft en inre aning om
dessa ledsamma förhållanden, ty hon skref bara på och
hembjöd den ena redaktionen efter den andra sina alster, numera
dock alltid med bifogande af returporto.

En gång fick hon in en liten mycket täck bit i »Idun».
När hon för första gången såg sina tankar i tryck,
genombäfvades hon af en rysning af salighet, och — satte sig sedan
ned att vänta. Men antingen förläggarne nu inte bruka
använda »Idun» såsom slagruta efter litterära talanger, eller de
inte förstodo sin sak — här lära finnas förläggare, som äro
nästan lika rudis i litteratur som en tidningsredaktör —
alltnog, där hördes ingenting af.

Då satt hon uppe i tjugosju nätter och skref en hel liten
roman, mycket fin och bra, tyckte hon själf, och skickade
den till en förläggare och bifogade »Idun» med skissen i för
att meritera sig. Men förläggaren var litet slö för tillfället,
förstod icke uppskatta den skatt, som här erbjöds honom, och
skickade manuskriptet åter, efter att ha bläddrat i det en
smula här och där.

Då var det nära att all denna grymma otur alldeles slagit
ned fröken Agnes mod. Hon såg sitt hopp svikas, hon såg
framför sig en oändlig rad lektionstimmar och en
oöfverskådlig massa fjortonåriga hufvuden och hörde ett pingel af
skolklockor, som hotade att klinga henne i öronen till lifvets
kväll och följa henne ända till grafven.

Och så skref hon inte något på många, många
månader, inte förrän i December månad, då hon fann ett ämne
så förtjusande, att hon måste slå sig ned vid sitt
skrifbord genast som hon kom från eftermiddagslektionen och
skrifva ut det nästan utan att andas, utan att göra en paus,
skrifva med bultande tinningar, glänsande ögon och högröda
kinder, ända tills hon satte den sista punkten på den sista
sidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free