Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Agnes' julnovell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en »julnovell» med motiv och staffage från själfva
julafton, och fröken Agnes, som tyckte att det var det bästa
hon någonsin åstadkommit, beslöt att skicka den lilla skissen
till själfvaste »Ny Illustrerad tidning». Dock äfven nu —
redaktören kunde ju plötsligt ha blifvit sinnesrubbad — med
returporto.
Det led mot midten af December och ännu hade fröken
Agnes ingenting hört af. Det blef julferier och slutligen kom
själfva julafton, och ännu inte ett ord om julnovellen. Först
var hon så säker på sin sak, sedan visste hon inte hvad hon
skulle tro, och så kom »Ny Illustrerad tidnings» julnummer
— utan hennes novell.
Det var ingen glad julafton i lilla fröken Agnes’ hem.
Den väninna, som alltid brukade tillbringa julkvällen hos
henne, hade helt hastigt beslutat resa till en bror öfver
helgen, någon annans sällskap ville hon inte ha, och så satt hon
där alldeles ensam i sina två små, fina, festpyntade rum och
firade jul för sig själf i skenet af alla de ljus och lampor hon
ägde.
Och gärna månde de skina på lilla fröken Agnes. Hon
var en flicka, som godt tålde att ses i hvilken belysning som
helst, trots sina tjugonio år. Den lilla gestalten var smärt
och vacker och det täcka hufvudet med sin infattning af
gnistrande svart, burrigt hår var vänt och ungdomligt rosigt
med sina fina drag, de blixtrande svarta ögonen, den något
för lilla och inte alldeles idealiskt formade näsan och de små
röda läpparna, hvilka voro mera energiska än egentligen
»svällande». I en tid, då man brukar taga in diktareporträtt
i jultidningarna, borde nästan fröken Agnes kommit in i
litteraturen bara på sin apparition.
Hon satt och läste — jultidningar i sin ensamhet och hon
kunde icke hjälpa att hon vid jämförelsen mellan andras
antagna skisser och sin egen kasserade tänkte ... nå, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
