- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1210

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Agnes' julnovell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunnat blifva hennes, nu, när det var för sent ... oåterkalleligen
för sent!

Och med ett förtvifladt skri och under strömmande tårar
gömde stackars lilla fröken Agnes sitt täcka hufvud i sin
soffkudde, och julnatten skred in och ljusen brunno ned och
tystnaden och mörkret svepte in allt i sin svarta mantel utan
att hon gaf akt därpå. Det fanns blott ett ord, en tanke i
hennes sargade inre: för sent — för sent!

*     *
*



Men vår kortsynta blick tar, Gudskelof, så ofta fel om
när det är för sent.

Efter ett år hade vi julafton igen och i dagarna hade här
farit så många kära och efterlängtade julgäster rundt om
landet. En af dessa kände fröken Agnes från hennes tid i
pensionen i T., och han påstod att han farit förbi en
bibanestation, där stationsskrifvaren tagit emot tåget och där en
ståtlig julgran prunkat i ett fönster i stationshusets öfre
våning, inspektorsvåningen. Men granen var inte riktigt färdig,
utan en liten kvinna med två tjocka guldringar å vänster
hand hade ifrigt och beställsamt fästat dit mer och mer. Och
hon log och jublade och kastade lyckliga, gnistrande,
sprakande blickar ut på tåget och perrongen, och hon var f. d.
fröken Agnes Hedlund, så visst som att nu hade vi jul, och
bredvid henne, litet klumpig, litet hindersam, med armen om
hennes lif, hade stått en man med ett par kanske allt för
ljusblå och spaka, men ack så lyckliga, ärliga och trofasta
ögon, och följt hvarje hennes rörelse med stum beundran.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free