- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1212

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Lyckliga människor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lust samlat hop det vackra och vinnande hos dem bägge två,
och hvars mörklockiga hufvud och ranka figur föräldrarnas
blickar följde med, om möjligt, ännu större ömhet än förr,
ty det var första sommaren som det kära hufvudet pryddes
af den hvita mössan.

Och ingen, som första gången gästade staden,
försummade man att föra förbi Louisero, och ingen, som såg det
och dess invånare, försummade att, än gladt leende, än med
en liten suck af missunnsamhet, utbrista:

»Hvilka lyckliga människor!»

Men när sol gick ned och mannen och sonen reste sig
och glasdörren låstes och lampan tändes i salen, då for där
en mörk skiftning öfver fru Almskogs kinder, och hennes ögon
fingo ett ängsligt, bidande uttryck, och så fattade en af de
två ryggstödet på hennes stol, hvilken gick på små hjul, som
doldes af roben, och förde henne ut till matbordet.

Så hade det varit i tolf långa år. Ännu i lifvets
högsommar, med hjärta och sinnen öppna för dess njutningar,
vacker och firad, hade hon plötsligt slagits i bojor af obotlig
lamhet. Hufvud och hjärta voro unga och friska ännu, hon
följde noga med hvad som hände i världen, mannens och
sonens ömhet hade fördubblats, men fången var hon i alla
fall, utan hjälp kunde hon ej förflytta sig en aln, det fanns
områden i hemmet, som hon förr med trogen, oaflåtlig
omsorg öfvervakat, men som hon nu visste att hon aldrig skulle
äterse, som hon för alltid måst säga farväl.

Men i sommar kände hon sin ställning mindre svår än
förr. Hvarje år, som gick, kom henne att bättre resignera,
och så hade hon som närmaste grannar, som hyresgäster i
deras egen lilla flygel fått fina, varmhjärtade, grannlaga
människor, som hon mycket fästat sig vid, med hvilka hon ofta
var tillsammans och som aldrig, likt vännerna i staden, då de
kommo på visit, plågade henne med det oföränderliga, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free