Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjuttiofemtusen kronor och hela hans värdefulla lösbo och
lilla hus i köpingen skulle fröken Klara Berg ha, det stod i
testamentet med tydliga, svarta bokstäfver och så tryggadt
och bevittnadt, att den saken var alldeles klar.
Så hade gamlingen skrifvit ett litet särskildt bref till Klara.
Allt hvad hans hjärta ägde af kärlek hade han en gång
skänkt Klaras mor, denna mor, som Klara var så lik; hon
hade försmått det och valt en annan. Gamle häradshöfdingen
bad nu dottern ej också försmå en del af hvad han skrapat
ihop under ett lif, som hennes moder gjort så glädjelöst.
Vi karlar äro ena narrar när vi älska, det är både kändt
och vittnadt. Att först bli försmådd och så gå och samla
förmögenhet åt barnet till honom, som blifvit oss föredragen!
Men så handtera oss kvinnorna när de riktigt fått oss i
sitt våld.
Morgonen efter det dessa märkliga tidender kommit till
Backaryd, fann fröken Klara inte mjölkkammarnyckeln på sin
vanliga krok i salen. Tant förklarade, att hon trodde arbetet
där blef alldeles för strängt för hennes lilla Klara, som nog
inte var så rysligt stark. Ville hon inte följa med tant och
Jenny och Ernst till Ronneby och stärka sig litet?
— Ernst har länge sagt, att i år får Laura bli hemma
och Klara följa med. Ernst har alltid varit svag för dig och
trifs bättre i ditt sällskap än i någon annans, det vet du nog,
mitt kära, kära barn.
Och när Ernst kom ner till frukosten såg det verkligen
så ut. Om den stora nyheten talades blott det allra
nödvändigaste, men Klara fick inte gå ut hvarken efter kaffet
eller det varma hvetebrödet som vanligt. »Rör på dig, Jenny!»
kommenderade Ernst med broderlig myndighet och plockade
både äggfat, småbiffar och skorpkorg omkring Klaras kuvert.
På eftermiddagen kom posten och med den »Der Bazar».
— Älskade Klara, nu skall väl du allra först se efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
