Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Herr Åstrands stora uppfinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt begripa orsaken, men skall jag vara uppriktig, så tror
jag att det var den förbaskade tyngdlagen, som var åstad
och tjäskade igen på sitt vanliga, otrefliga sätt.
Det är ett af lifvets alldagliga, men därför icke mindre
märkliga fenomen, att i samma mån som våra utsikter mörkna,
så ljusna våra armbågar, och Janne fick lof med mycket stora,
tre tum för vida, nedvikna löskragar markera sig som
»misskändt geni»; annars hade han blifvit tagen för en slusk.
Han var 35 år fyllda, och hans pappa slog fram i förbigående
om han inte tyckte det kunde vara på tiden att ta en plats
och föda sig själf. Då frågade Janne sin pappa uppriktigt,
antingen han hellre ville nu ha någon minskning i sina
utgifter och en son som vore en låg, simpel varelse, ett
arbetsdjur, en stackare, som gömde sitt snille och ginge kränkt
och olycklig genom lifvet, eller han ville underhålla honom
ännu några månader och ha ett tjog tusenlappar eller två af
sonens blifvande rikedomar och se sitt namn gå öfver världen
och sin gosses porträtt på väggen i alla bättre hus?
Och så kom där »rek» och nya uppfinningar och nya
modeller i långa banor, och slutligen när herr Åstrand hade
ett landsvägslokomotiv, som genom oerhördt sinnrik utväxling
skulle hållas i gång bara med en sjundedels hästkraft, så nära
färdigt, att där blott fattades en endaste liten smul, en ren
obetydlighet, så tog han modellen med sig och for ut till en
vän på landet för att göra den färdig i lugn och ro.
Men där — växte det i stället tumstjockt med damm på
landsvägslokomotivet, ty herr Janne stod regelbundet från
klockan 7 på morgonen till klockan 9 på aftnarna och tittade
ut genom fönstret till trädgården och knäppte hop händerna
på ryggen och småsjöng och glömde hela världsmekaniken
och rykte och ära och landsvägslokomotiv.
För det hade behagat vår herre, som ändå i fråga om
uppfinningar är nummer ett, såväl hvad idéernas dristighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
