Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hur redaktionssekreteraren blef af med sin fästmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första älskarinnor och tagit en mörk konjak tvemännings
med talangfulla tragedienner.
Dock tyngde ej brott eller svek på hans samvete. Man
hade rökt en cigarrett, lagt bort titlarna och pussats lite, men
inga kvinnliga själfmord hade betecknat Liljerots erotiska
segerbana. Om några »löften» gifvits, hade de på sin höjd
gällt ett ficklån eller ett armband ty, sanningen att säga, var
det mest sällskap, hvilka rekryterades ur sömmerskornas och
kyparnes aktningsvärda samhällsklasser, som gästade Kråkeby.
Men en naiv yngling känner sig ändå litet bortkommen
när han som förlofvad karl träder ansikte mot ansikte med
sina intimare flickbekanta, och det var inte utan en viss tanke
på Klara, som Liljerot en vacker förmiddag vid elfvatiden
såg fröken Laura Lundstedt kasta sig i hans gungstol och
behagfullt lägga det ena af sina små ben ofvanpå det andra
och fråga om han hade cigarretter hemma.
Fröken Laura Lundstedt i älskarinnefacket vid Krattska
sällskapet, som just nyss kommit till Kråkeby.
— Nå, se nu inte så olycklig ut för det, lilla Kalle, tag
hit en vanlig, lätt cigarr i stället, är du snäll!
När han stod och tände den åt henne, öppnades dörren
af — farbror Pettersson och Klara, som kommit till staden
för att köpa julklappar.
Fröken Lundstedt presenterades, frambar sina hjärtligaste
lyckönskningar, kysste fästmön midt på munnen och försvann
i det hon sa’:
— Snälla Karl, ä’ här någe nytt af Zola eller Maupassant
så skicka bort till mig eller kanske du är god kommer själf?
Jag bor hos skomakare Kalander, som vanligt. Lilla gula
rummet, du vet.
När han läst tamburdörren efter henne fick han se sin lilla
Klara i färd med att försöka köra ansiktet genom soffgafveln
under det hon grät som en takränna i rötmånaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
