- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1257

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Botad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grefve Eberhard en god husbonde och afhållen af sitt folk.
Han hade sett en tår skimra fram i inspektorens öga, då
denne bugade sig till afsked, och de kvinnliga tjänarne smögo
tysta och sorgsna omkring och vågade ej se sin husbonde
in i ögonen.

Hans kolsvarta hår hade grånat vid tinningarna under
denna sorgliga tid, och ett djupt veck, som ej förr varit där,
syntes i pannan. Han hade magrat betydligt, rocken satt
som om den varit lånad, och handen, som sysslade med
papperen, föreföll knotig. Han var i grund och botten en
bra karl och led ej blott af skammen, utan också, bittert
och uppriktigt, af det onda han gjort.

Då han vände sig om, stod en kvinnlig gestalt med flor
från bahytten ned öfver hela ansiktet och insvept i den tidens
långa kappa med vid krage, på tröskeln. Han reste sig
förvånad.

— Min nådiga, hvarmed ...?

Så kände han igen henne.

— Min fröken, ni ... du ... Eugenie!

Hon kastade af sig kappa och bahytt och stod framför
honom, hög, ståtlig och vacker som aldrig förr. Röda ringar
omkring ögonen hade hon nu, som då de togo farväl, men
nu var det glans i blicken och därjämte äfven något annat ...

— Ja, Eberhard, det är Eugenie, som kommer och frågar,
om du nu ... sedan du försonat ... vill taga henne till hustru?

Han vacklade tillbaka och stödde sig tungt mot
skrifbordet.

— Drömmer jag! Nu ... sedan dina värsta farhågor
besannats, sedan jag ... Hvad var det du sade, Eugenie?

Gråtande föll hon i hans famn.

— Gud har ingifvit mig den tanken — eller kanske har
jag bara intalat mig det själf — att du aldrig ... aldrig skulle
glömma detta förfärliga, Eberhard, att det skulle bli dig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free