Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Janne Landin och hans två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ensam arfvinge och två millioners
bouppteckningsbehållning!
Hvad skulle han nu ta sig till?
Hans tankar flögo emellan att gifta sig med den vackraste
flicka han visste, roa sig och äta ihjäl sig. Eller resa
utomlands, lefva i sus och dus, löpa linan riktigt ut och gå till
botten med all den rolighet, som kan fås för två millioner.
Eller bli Stockholms gentilaste ungkarl och njuta lifvet så
godt det sig göra lät i fosterlandet.
Naturligtvis gjorde han ingendera delen, ty en
kulturmänniska, som har sin frihet, gör aldrig det hon ämnar eller
tänker sig. Janne hvarken åt eller söp ihjäl sig eller drunknade
i nöjenas hvirfvel, han hvarken reste utomlands eller stannade
i Stockholm, han hvarken gifte sig eller blef ungkarl.
Han flyttade ut på en ståtlig egendom i mellersta Sverige
tillsammans med en vacker och snäll flicka af obeskriflig
familj, och där lefde herrskapet fullkomligt som om de varit
gifta, utom det att de tagit förbi den där lilla ceremonien
med ringar och präst.
Nej, icke precis som i äktenskap ändå, ty det sväfvande
i den unga damens ställning kom henne att uppträda med
långt mera försiktighet, grannlagenhet och ömhet än vanliga
fruar i regeln beflita sig om, och en viss ruelse hos Janne
öfver hvad han gjort sin unga väninna, som före
bekantskapen med honom var ett riktigt hyggligt fruntimmer, tillät
honom aldrig att bli vårdslös, snäsig eller kall emot den söta
lilla varelsen, såsom de flesta karlar för sed hafva att stundom
te sig gentemot de kvinnor, hvilka de gifvit namn och
förmögenhet och som de sålunda veta har dem riktigt fast.
Nej, Janne och hans Sigrid lefde närmast som ett par
mycket lyckliga och ganska ogenerade förlofvade människor,
ett par turturdufvor eller ett par glada, men rätt odygdiga
barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
