Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Klockarns inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en roman, hvars början och slut jag väl aldrig skall lära
känna. Men det gör ju ingenting, ty nu är det småskizzernas
tidehvarf, och folk vill nu för tiden ha sin läsning stäld på
samma vis som sina soffkuddar: en antydan om mönstret i ena
hörnet, och sedan full frihet att sy ut resten efter eget behag.
Det var vinter. Naturen låg i dvala, tysta och allvarliga
stodo granarna med snötyngda grenar ... men det var sant,
är den ärade läsaren ett år eller två, så har han nog själf
sett hur en vinter ser ut?
Hela nejdens unga damer och herrar hade samlats till
slädparti, och man hade mötts vid X. kyrka. Det är möjligt
att ett och annat slädparti på andra, mera fashionabla orter
kunnat uppvisa elegantare ekipager; det är möjligt att
inspektor Karlssons lifhäst icke skulle stått profvet för en sportmans
öfvade blick; det är högst antagligt att kapten Pauls gamle
Johan icke skulle prydt kuskbocken vid en Djurgårdspromenad;
men det är alldeles blankt omöjligt att något slädparti på hela
jorden haft att uppvisa muntrare stämning, mindre blaserade
kavaljerer, starkare punsch, rundare flickor, vackrare väder,
snällare mammor eller mera inbördes kärlek till nästan.
Och så bar det af i ilande fart genom djupan furuskog.
Af all musik här i världen, från divans drillar framför
bländande ramp, till ljudet af glädtigt stöfvarskall öfver heden,
finns ingen vackrare än liflig bjällerklang, ackompagnerad af
frustande hästar och skrattande prästgårdsfröknar. När så
kompositionens fortesatser angifvas af trefliga pisksmällar och
dess pianissimo af infanterilöjtnanters, pastorsadjunkters och
unga landtbruksinspektorers blyga kyssar, så tycker jag det
hela bör bli en hymn, åt hvilken själfva himlens änglar skulle
frestas att applådera.
Så kom man fram till vändpunkten, och det var
klockaregården i Y., och där skulle dansas, punschas och konsumeras
kaffe innan man for tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
