- Project Runeberg -  Lifvets fiender. Berättelse /
15

(1906) [MARC] Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plötslig klarhet ett ansikte, som hotfullt stirrade emot Otto
ur djupet af den svarta ensamheten i rummet näst intill. Ett
ansikte! Otto for till. »Ar någon där?» hviskade han med
sakta men dock hörbar röst. Ingen svarade. »Ar ingen
där?» upprepade han högre. Men allt var fortfarande tyst.
En synvilla alltså, tänkte han, obestämda linjer, som i det
plötsliga skimret tecknade sig som ett anlete. Men nej, ju
mer Otto blickade dit in, dess nogare urskilde han alla
dragen i ett fullt lefvande och individuellt ansikte: en
hög-hvälfd panna, tinningar, som sköto fram som kulor öfver
ögonen, en mun sluten i dystert och despotiskt allvar ...
Han ... min Gud ... mannen i spårvagnen. Otto bleknade.
Darrande ref han eld på en svafvelsticka, såg närmare efter,
och med ett förtrytsamt skratt öfver sitt eget hysteriska
tillstånd märkte Otto, att det blott var ett porträtt i en
uppställd illustrerad tidning, som stirrat mot honom från
en hög skrifpulpet. Men på samma gång grep han
tidningsbladet i otrolig spänning, viss att nu ändtligen få veta, hvem
det var denne obekanta, som under de gångna veckorna
hetsat hans fantasi i feber.

»Bernt Gottfrid Hessler», läste Otto under bilden, och
blef om möjligt ännu blekare. »Jag hade bort ana det»,
mumlade han för sig själf, »jag hade bort ana det.»
För-gäfves sökte hans tanke räsonera bort udden af det obehag,
han erfor öfver denna upptäckt... »Du visste ju sedan
gammalt», sade han till sig själf, »att Hessler måste vara
din fiende, denna fanatiske partiman, reaktionens korade
banerförare, hvilkens skriftställarskap du belyst i en hel
broschyr, bräddad af inkast och förakt, hvilkens verksamhet
du i din tidning aldrig tröttnat att hugga in på» ... Men
långt ifrån att lugna, upphetsade detta tankens försök att
dupera hans känslor honom ännu ytterligare. Och med ens
ljödo på nytt för hans öron i en lång följd af ord hvarje
sarkasm, hvarje infall, hvarje vändning af stridslystet patos,
som han slungat emot Hessler, och samtidigt såg han med
visionär tydlighet, hur denna hans envisa kritik förbittrade
motståndarens dagar och trängde sig som ett ovälkommet
budskap in i hans hem ...

Det var kväll, och tidningen kom, där Otto skref.
Genast var den Hesslerska familjekretsens trefnad kring
aftonlampan störd, störda de glädtiga samspråken och den
lugna hvilan. Otto såg Hessler med konstlad likgiltighet
fatta tidningen, skifta färg och åter kasta den ifrån sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifvetsfi/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free