Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af saxiskt porslin, där blekhylta herdar blåste flöjt och
hög-vristade herdinnor spetsade läpparna bak solfjädern, eller
väggarnas gravyrer efter Boueher, där allt, människor och
natur, bosqueternas stammar ooh nymferna, som skalkades i
den grunda skogssjön, smälte samman till en enda smeksam
och behagsjuk linielek. Det var i detta hus Otto växt upp,
utan stojande syskon eller lekkamrater, ensam med de båda
gamla. Af dem lärde han den världstakt och den
förbindlighet, som de aldrig glömde äfven i sitt ensamma
hvardags-lif, och i växelspråk med deras gamla artiga och
passions-lösa röster blef hans egen stämma lågmäld och behärskad.
Hans åtbörder blefvo få och reserverade, som ofta hos
ungdom, som växer upp samman med gammalt folk utan
hetsighet eller entusiasm. Man kunde se på det varsamma sätt,
med hvilket han handskades med saker och ting, att hans
händer tidigt vant sig vid att röra vid gamla och bräckliga
föremål.
Lyckligtvis bjöd dock det gamla kaptensbostället Otto
äfven på ett umgänge af mer eldig och elektriserande art
än de båda gamlas, ett umgänge, som verkligen besatt all
ungdomens trotsighet, tillförsikt och hänförelse. Det var
böcker — 1700-talets franska litteratur, ty bland alla andra
minnen från detta århundrade hade Imhoff från en af
familjens herrgårdar räddat ett bibliotek, omfattande
upplys-ningstidehvarfvets alla vältaliga evangelier. Half
fransman som Otto var både till börd och uppfostran, lefde han
sig redan som ung gymnasist in i dessa märkliga verk, som
inom sina eleganta permar af läder och marokäng, på de
fina sidorna med guldsnitt gömde så mycket allvar, så mycket
ännu pulserande lif, så mycket lärdomar af alla slag, ädel
vrede mot samtidens vrångheter och käckt hopp på
framtiden, kritik skarp som svafvelsyra och patos väldigt som
stormflöden; men allt ändock förfinadt, älskvärdt ända in i
den revolutionära carmagnolen, icke förgäfves så ofta tryckt
inom ramar af blomsterguirlander, mellan vignetter med
kärlekssjuka gudar och gudinnor och culs-de-lampe med
amoriner och fjärilar. Det finns många litteraturer, som
äga mera djup och skönhet än denna, mer af middagssolens
klara glans eller af aftonrodnadens drömmande melankoli, en
större rikedom på kondenserad människosorg och
människolycka, men det finns få med så mycken käck ungdomlighet
öfver sin fysionomi — och det trots scepticismens
gammalkloka leende kring munnen och pudret, som gör lockarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
