- Project Runeberg -  Lifvets fiender. Berättelse /
37

(1906) [MARC] Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifrån dessa tvångsföreställningar. Som ett system af
koncentriska ringar snärjde de honom mer och mer, beständigt
lyktande i en och samma slutpunkt — en bild af Otto själf.
Maktlös såg han sig ligga öfver ett par trappsteg, medan
Hesslers ansikte böjde sig allt närmare mot hans hufvud.
Hatet i fiendens ögon brände honom, där han låg blödande
utan hjälp, och motståndarens skratt klang skadegladt i
hans öra.

*



IV.



Det hus, där Hessler och Otto bodde, var en af dessa
moderna kasernbyggnader, som ögat fåfängt söker afvinna
något intresse. Utan minnen och utan stil, utan ett
ornament, som ledde tanken öfver teglet och murbruket, sträckte
det öfver ett helt kvarter sin grå stenrektangel, likt ett
modernt idealbygge: den jämngrå, slätstrukna familistern.
Själfva vestibulen var också den kal och otreflig med
skymningen mellan sina väggar. Det var med en känsla af
olust, som man steg dit in och utsatte sig för
portvaktens inkvisitoriska öga. Trädde man upp för trapporna,
mötte äfven där en utsikt, som gjorde en beklämd, en
utsikt utan sol och färg öfver en grå gård, på alla sidor
omgifven af fönsterrader, genom hvilka man kunde blicka
in i olika rum och våningar. I dessa hundratals glasrutor
skymtade med de växlande timmarna alla dygnets scener
från de mest upphöjda till de mest triviala. Människor
passerade förbi i nattrock och peignoir lika väl som i frack
och siden eller tecknade sina skuggor på de nerfällda
gardinerna med åtbörder, som läto en tänka på skratt och
kyssar, gråt och misshandling. Detta aldrig afstannade
skuggspel med sina tusen silhouetter af lifvets största och
likgiltigaste ögonblick föreföll som en världskarikatyr, visad
af någon Timon i groteska laterna-magicabilder — så oskön
och tragikomisk tedde sig denna sammangyttring af
människoöden kring den mörka gården, där solstrimman såg ut
som på fattigbesök, när den en enstaka gång gled in öfver
asfalten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifvetsfi/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free