- Project Runeberg -  Lifvets fiender. Berättelse /
41

(1906) [MARC] Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inför dessa välkommor och stop, hvilka en gång gömt allt
dryckesklubbarnes larm och skratt, men som nu blott voro
vittnesbörd om döda mäns döda lycka ...

I ingen omgifning kunde Hessler hafva varit mer
främmande och vilsekommen än i denna, och dock var det just
därigenom, som han lyckats bemäktiga sig Idas fantasi.
Det lidelsefulla i hans natur och det stränga i hans lifssyn,
hans energi och hans härsklystnad, allt gjorde honom till en
man för sig, i allo skild från de dådlösa njutningsmänniskor,
med hvilka Ida eljes umgicks. Det drag af kväkaraktig
tyngd, som präglade hans person och som först förefallit
henne löjligt, oroade henne snart som en protest och en
förebråelse. Till sist behöfde hon blott se honom, för att,
ung och svärmisk som hon var, erfara denna för döttrarna
inom de högre samhällsklasserna icke ovanliga ängslan att
lefva i okunnighet om lifvets verkliga mening, på sidan
om dess stora och väsentliga ting, och livar dag, som
förgick i skämt och nöje i veckornas vanliga muntra flärd,
började plåga henne som stulen från tillvarons allvar. I
denna känsla, som på en gång var ett ungt blods dunkla
lust att verka och en leda vid för många balkonversationer,
började hon intala sig själf, att idel tomhet rådde i den
omgifning hon lefde, och ju mer hon slog fast som
innehållslös sin umgängeskrets sorglöshet, hvilkens leende visdom
hon var för ung att begripa, dess starkare terräng vann
Hessler i hennes själ. Hon diktade upp honom till en
formligt apostolisk representant för allt livad lifvet ägde af
märg och kärna.

Själf befäste Hessler detta intryck genom att uppträda
med hårdheten hos en straffpredikant. Men denna
straffpredikant var förälskad öfver öronen, och inför denna unga
flicka med sin trollkrets af förfining och elegans fick hans
sträfva väsen en tafatthet, som var älskvärd. Afven om
han ansträngt all sin en smula bondsluga förmåga att
bedöma människor, kunde han icke hafva valt en position,
som passade honom bättre än denna blandning af sträng
domare och försagd tillbedjare ...

Så hade det gått till, när Titania räckte Bottom sin
hand, och Ida Kempf mot hela sin familjs vilja äktade
Bernt Hessler.

Sedan dess hade nu många år gått, och fru Ida hade
icke blifvit lycklig. Hon begrep icke rätt hvarför, ty ännu
i dag älskade hon den starka despot, som blifvit hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifvetsfi/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free