Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öde dock ännu kunde vändas till sol och allt det
fasansfulla och mörka försvinna som hugskott, glömda ögonblicket
sedan de födts.
Han fattades af en ödmjuk vördnad inför detta lif, som
är så outtömligt om icke på verklig läkekraft, så dock på
drömmar och illusion.
*
VIII.
Det var med en matt men välbehaglig känsla af
konvalescens, som Otto nu mer efter sin flyttning från
Humlegården brukade slå upp ögonen om morgnarna. Han pinades
icke längre af dessa uppvaknanden, hvilka i den gamla
bostaden plägade lykta hans nätter med en kris af rädsla.
Örngottet låg icke längre fastklibbadt mot hans kind som
en flik af en svepduk, och täcket tryckte icke mer som
järnvikter hans lemmar. Ännu voro dock hans nätter fulla
af hemska drömmar: fall ner för afgrunder utan botten
eller förtviflade flyttförsök genom pass, där fienden lurade
i hålvägen, och stegen ekade i dunklet. Fortfarande var
han i drömmen uslingen, som på blödande fötter sprang
gata upp och gata ner för att rädda sig undan Hessler,
eller brottslingen, som med alla Europas detektiver efter
sig kastade sig från det ena snälltåget till det andra, hetsad
som ett värnlöst villebråd af hela koppel utaf hundar.
Så härskade ännu ångesten öfver hans nätter, men när
morgonen kom, lyfte sig skräckbilderna från hans läger och
flydde med bleknande konturer för dagsljuset. Hesslers
jättegestalt, som hvarje ögonblick hallucinerat för honom i
hans bostad vid Humlegården, hade ingen skum vrå att
manas fram ur i den glädtiga kammare, dit han nu tagit
sin tillflykt.
Huset, dit Otto flyttat, låg högt upp på Norrtullsgatan,
på gränsen mellan stad och land. Det var ett urmodigt
trädgårdshus, med gröna fönsterluckor, gömdt bakom ett
brunt plank, inbäddadt bland alléer med ålderdomströtta träd.
Själfva rummet, som han bebodde, var ett täckt flicknäste.
Det tillhörde värdinnans nittonåriga, unga dotter, och af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifvetsfi/0075.html
