Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som studerade bibeln mellan rätterna. Men om finanserna
tillfälligtvis florerade, vips kastade man sig på äfventyr
med artistnaturers hela sorglöshet för morgondagen. Och Otto
och Annie foro af till Djurgården, just då majmiddagen göt
sin skimrande härlighet öfver Stockholms vatten och kajer.
Strömmen glänste som öfverströdd med oräkneliga gnistrande
paljetter, och måsarna seglade med raska vingslag genom
ljusa rymden. Ute på Hasselbacken hade vårväder och vin
i glad förening gifvit det fina Stockholms utelif sin mest
utsökta prägel af glam och lustighet. Buskar och träd bjödo
på nyutsprucken grönska, matsedeln på primeurer, och in i
orkesterns valsmelodi lade stojet från en karusell vid
Alkärret sin strof om bullersamt folknöje. Upprymda slogo
Otto och Annie sig ner på verandan och hängåfvo sig under
stigande munterhet åt allehanda lukulliska orgier. Men när
de hunnit till chartreusen, föll talet på hur man värdigt
skulle afsluta sin dag.
»Hästopera eller kim, det är frågan», sade Otto, hvilken,
när han blef upplifvad, gärna anlitade »slangord», liksom
ofta allvarliga naturer, som i grund och botten hafva svårt
att skämta.
Saken diskuterades, och beslöt man att skatta åt tidens
laxa moral och besöka varietén, och fästfolket slog sig ner
i Tivoli, beskådande sedesamt dekolletterade skönheter, som
med stämmor som för ett par decennier sedan haft toner,
sjöngo sina visor, konstmakare, som åkte på monocykel —
på monocle, sade Otto — och gymnastiska familjer, som
dinglade lifsfarligt i trapez och hänsynslöst använde de yngre
telningarna i släkten som kautschukbollar.
Men när föreställningen var slut och Otto och Annie
kommo ut från sorlet och stimmet därinne, blef det med
ens oändligt tyst och tomt inom dem. Den högljudda, för
dem båda ej fullt naturliga munterhet, som hela
eftermiddagen låtit dem gapskratta samman, fördunstade på ett
ögonblick och det dröjde blott en kvalmig bottensats däraf
i deras inre. Ordknappa och förströdda slogo de sig ned
på ångbåten för att åter fara hem. Hur förändradt var
icke allt sedan i middags, hur grått och kallt vid detta
kvällsliga klockslag! Hela majs förtrollning var bruten.
Det var frost i luften, vattnet hade en vintrig, blågrön färg,
och himmelen var blek och utan färg, så när som på en
svag rodnad från solnedgången, en rodnad, melankolisk att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
