Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Lifvets Haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ lifvets haf.
23
sig, att lian icke kommer åt sidan 0111
sin rätta kurs. Viker lian åt venster, så
kommer lian inpå Yerldskärlekens ström (3),
en golfström, som går med breda vågor
genom hafvet. Den strök fram öfver de
Grofva syndernas klippor, redan nämda,
och den utbreder sig vida och leder långt
bort från den himmelska stranden.
"Ål-sken icke verlden, icke heller de ting,
som äro i verlden. Om någon älskar
verlden, i honom är icke Fadrens kärlek"
(1 Joh. 2:1c). Mycket i denna verlden
är visserligen oskyldigt och godt och kan
med glädje åtnjutas af den kristne.
Naturen, vetenskapen, konsten, hemmet,
vänkretsen, samhället erbjuda omätliga
förråd af sådant godt. Och har icke Gud
beredt det allt för menniskan! Men ifall
nian icke gör Gud, utan de jordiska tingen
till sitt lifs 3’ttersta mål och sitt hjertas
högsta goda, då är man en afgudadvrkare.
Man dyrkar då det skapade i stället för
Skaparen. Derhän går ofta detta
dyrkande, att menniskor hafva sin högsta lust
i sådant som lyx i kläder och prydnader,
öfverflöd i mat och dryck, nöjen utan
Gud, jordiska rikedomar, sjelfviskt
inflyttande, med ett ord i ’’ögonens begärelse,
köttets begärelse och ett högfärdigt
lefverne", hvilket icke är af Fadren utan
af verlden (1 Joh. 2: 17). De hvilka äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
