Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Lifvets Haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
PÅ LIFVETS HAF.
Derför gån ut från dem och skiljens ifrån
dem, säger Herren, och kommen icke vid
det orent är: och jag skall mottaga eder
och vara eder fader, och i skolen vara
mine söner och döttrar, säger Herren, den
allsvåldige (2 Kor. 6: 14—18).
I närheten ligger Feif ängans sandref (7).
Vattnet är icke djupt på detta ref.
Fåfängan är väsentligen sjelivisk. Den
fäster sig mycket vid yttre prål. Den
beundrar sig sjelf, visar sig gerna för att
vinna andras beundran. På detta sätt
uttränger den Gud från hjertats tron och
uppsätter istället det egna jaget. Kn god
smak får dock icke förblandas med fåfänga.
Gud sjelf är smakens Gud. Härom bär
naturen ymnigt vittnesbörd. Hj heller är
allt sökande af menniskors pris fåfänga.
När man söker det goda och det rätta för
dess egen skull, eller för Guds skull, som
är dess urkälla, och då får pris af
rättänkande menniskor, så är detta visst icke
att förakta. Men helt annat blir det,
när man af en ytlig egenkärlek bara vill
lysa med sitt prål i verlden. Hör huru
Herren uttalar sig mot denna synd. Då
Israels folk begärde en konung, på det
de måtte blifva lika andra folk, sade
Herren till Samuel: uDet är icke dig,
utan mig de förkasta, att jag icke skall
vara deras konung" (1 Sam. 8: 7). De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
