Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Lifvets Haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r-58
PÅ LIFVETS HAF.
höll sig nu långt ifrån Trofast, nära
klipporna och girade så mycket, att det stötte
på och blef ett vrak.
Trofast hade väl kommit förbi
klipporna, men var ännu i deras grannskap,
när han först träffade på vindstilla och
sedan en stark motsägelsens och
förföljelsens motvind. Han ansåg det icke vara
vist att göra som somliga, hvilka st}/ra
rakt upp mot vinden, få back i sina
segel och förlora sina öfverstänger, om ej
hela taklaget, hvarefter de drifva för
vinden. Såsom en god sjöman beslöt han i
stället att kryssa. Liksom man vid
kryssning begagnar sig af tvenne krafter:
vindens drifkraft och vattnets
motståndskraft, så bör man under motstånd och
förföljelse för rättfärdighetens skull låta sig
föras fram af de tvenne stora krafterna:
kärleken till Gud Öfver all ting och till
ens nästa såsom till sig sjelf. Af
kärleken till Gud uppoffrar man då icke hans
sanning och af kärleken till nästan
bemöter man honom med hvad vänlighet
nian kan, belönande ondt med godt, under
det man håller fast vid sanningen och
rättfärdigheten. Man bör dock kunna
uppoffra egna förmåner för att befordra
frid och rädda den felande. Kärleken är
sj elfuppoffrande.
Om styrbord ligger nu Sjelfförringan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
