Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Lifvets Haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ LIFVETS HAF.
•39
dets bank (10). Det är godt för den
kristne att vara ödmjuk, Jesus var mild och
ödmjuk af hjertat, och sådan bör den
kristne vara. Men det är icke nyttigt för
honom att förringa sig sjelf, så att han
dermed förnekar det goda, som Gud har
gifvit honom, och låter sina gåfvor vara
obrukade. Grunda bankar bör man
undvika, äfven om det skulle vara djupt nog
vatten att nätt och jämt komma öfver
dem; ty hvem vet hvad storm och sjö
man der kan möta? Man utröner sådana
bankar genom lödning. På detta sätt
finner man både djupet och bottens
beskaffenhet, vet då. hvar man är, och kan
segla utaf grundet.
När man är i fara att taga skada till
sin duglighet, bör man undersöka grunden
derför. Finner man den då vara
menni-skofruktans lösa sand, eller lätians tröga
lera, eller trosbristens brutna snäckskal,
eller kärlekslöshetens hårda sten, så stvr
då bort från sådana grunder ut på trons
och kärlekens och hoppets och fridens
och nitälskans djupa vatten, och förblif
der verksam för Herren, till dess
stranden angöres.
Mycket mer kunde sägas om vägen.
Många andra faror möta. Mången storm,
mången tät dimma, mången mörk natt
måste man genomsegla. Svårlösta frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
