Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Och ibland, när man är mycket trött, griper man
efter det närmaste.
Jag tycker mig just se för mina ögon en stor
armé av viellablusar och mig själv som den
sist-komna tvångsrekryten. Den första oktober börjar
exercisen.
En författare har sagt om oss arbetande kvinnor,
att man måste göra oss den rättvisan, att det icke
är kärleken till arbetet, utan den rena nöden, som
tvingar oss in på mannens arbetsområde. Det är
ganska sant och klokt sagt, ty det är nöden, nöden,
och jag är viss, att jag kommer att hata det arbete,
jag nu har fått. Min själ ryggar instinktmässigt
tillbaka för kassaboken och skrivmaskinen, men vi
måste kanske ändå leva, Putte och jag, i synnerhet
Putte, och fast Putte ju, som han själv uttrycker
sig, är änka och pupill, förslår det inte, det är
så bitterligen dyrt med hans skolgång och
inackordering här i Stockholm. Så har jag alltså av
pliktkänsla tagit plats hos en häradshövding som
kassörska och korrespondent, och alla säger, att
jag kan vara himla glad, som fick den så
behändigt utan betyg varken från Schartau eller
Påhl-man och vid mina år. Jag är då inte mer än
tjugufem, men jag har hört, att de vill ha dem unga
och med föräldrar, det är billigare. Jag tycker i
min oskuld, att jag är billig nog: åttio kronor för
sju timmar om dagen och femtio öre för var timme
jag arbetar extra. Det skall jag nog göra, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
