Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
det skall bli åt Putte. Själv måste jag reda mig på
de åttio.
Jag kom till stån klockan sju på morgonen som
en annan stackars möbel, det vill säga möblerna
hade det bättre, de voro väl emballerade och blevo
hemburna. Det blev inte jag, inte ens en levande
själ var och mötte mig, men det var inte värt att
känna sig modlös för det. Jag besegrade tanken
på en droska och tog spårvagnen, lovande mig,
att inte ens den skulle få förekomma för ofta,
eftersom en biljett är lika med bröd för en hel dag,
morgon- och kväll- och förmiddagssmörgåsar, om
man inte gör dem för stora och för många.
Spårvagnen var full av morgonbleka och
små-frusna arbetsmänniskor. När jag såg dem,
försökte jag att ta tillfället i akt och höja min
stämning genom att »tänka på dem, som har det sämre
än jag». Eftersom jag skall vara på kontoret klockan
nio, borde det ha gjort ovanligt gott att tänka på
dem, som börjar knoget klockan sju, men det där
är nog bara en av gammalt folks legender, för
inte höjde sjumänniskorna mitt humör något
nämnvärt.
Och den röda vagnen skramlade av uppför
Upplandsgatan, förbi hus, hus och bara hus, och när
jag tänkte vi var ungefär vid Gamla Uppsala, var
det Oäenplan. Hela Norrtullsgatan liknade redan
ett möbelmagasin och gav de intimaste inblickar i
de flyttande familjernas liv. Det var nästan svårt
för mig att komma in genom min port. Huset, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
