Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
modligen av intresse för mitt förflutna. Hans
synbara iver förvånade mig, den verkade, som om
han aldrig sett en bättre flicka med ett felsteg förr.
Han drack rätt mycket, och under de timmar,
som följde, fick jag en djup inblick i hans ölsinne.
Barometern stod på känslosamhet redan från
början, och han talade mycket vackert om Tillvarons
Gåta och Livets Korthet.
— Vad ni förstår bra, sade han efter en stund
och skrubbade stolen litet mera åt mitt håll, så jag
sade:
— Vad är klockan; ska vi inte gå?
Gå, inte, tvärtom, vi skulle dricka mera. Det
var något lugnande med mig, och om vi varit
ensamma skulle han lagt sitt huvud mot min axel
som ett barn. (Han kan ju försöka under
kontorstiden.)
— Det är så otryggt numera i världen, sade han,
med den tomma himmeln, och ingen där att
förbjuda en något för ens eget bästa.
Jag frågade, hur han visste att himmeln var
tom.
— Nej, det vet jag inte, svarade han, men vad
jag vet är, att »hissen är tills vidare avstängd»,
som det heter.
— Ja, så får man gå trapporna. — Och på det
viset höll vi på.
Gud skall veta, att jag icke sade några
djupsinniga saker, jag satt mest bara och smålog så
världsvist jag kunde. Men när vi skildes, stod han
4. — Wägner, Norrtullsligan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
