Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
— Jaså, Pegg, sade han då, om en grabb har
spart hela sista veckan och delat ut lappar åt
Londonbiografen för att kunna skramla till en
snobbig present åt sin syster, så blir han agad
av henne på julafton, det hade jag inte tänkt mig.
Han är Anderssonskans Kalle upp i dagen, men
så har han också haft boken i bibelpärmarna
varenda morgonbön under hela termin.
Naturligtvis bad jag honom fegt om förlåtelse,
och han sken upp och styrde sina steg till
riksdagshusets norra gavel, som är vänd åt
strömmen till.
— Men Putte, sade jag, du går ju en omväg,
men han gav sig till att springa, och när jag
hann upp honom, stod han och petade i en spricka
i stenfoten.
— Det är min sparbank, förstår du, sade han,
men du får vända dig om, inte behöver du se
hur mycket jag har.
— Men barn lilla, varför gör du så, sade jag.
— Annars köpte’n opp’et, förståru medsamma,
du kan tro grabbarna lägger mycke pengar i
bakelsesmulor på Wienerbageriet, men jag har
spart jag. Han såg strålande stolt ut över att
ha försakat Wienerbageriets läckerheter för min
skull.
Sedan skulle han se i vartenda fönster, för nu
skulle det köpas något åt Pegg att bli fin med.
Slutligen stegade han beslutsamt in i en liten
galanteriaffär, och jag undrade rörd vad det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
