Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
av fönstrets ohyggligheter, som fängslat hans håg.
Först när han kom ut, skinande, med ett paket
i kavajfickan, kunde jag förmå honom att sätta sig
ned bredvid mig på röda vagnen vid Slussen för
att åka hem.
Plötsligt sade Putte med ljudlig röst:
— Pegg, varför sade din chef: »Å, fan!» när han
fick se mig?
Spårvagnen upphörde för ett ögonblick att
andas, och jag fick eld i kinderna.
— Det tror jag inte han sa, svarade jag
brådskande. Men hör du, Putte — för att blanda bort
saken — vill du gå ett ärende åt mig, när vi
kommer hem? Jag minns, att det är min tur att
köpa sprit i dag, men jag har inte flaskan med
mig. Du springer nog ned och köper, jag är så
trött.
— Har fruntimret inte tänkt på det orätta i
att vänja barn vid att hitta till krogarna, sade
plötsligt en gammal herre invid mig, och det
gick ett sus genom spårvagnen.
— Nej, det får jag säga, att jag inte har, svarade
jag sanningsenligt, varpå en tredje person blandade
sig i samtalet med den förklaringen, att
minderåriga inte får hämta sprit. Då det nu såg ut att
arta sig till en hemtrevlig, allmän konversation, tog
jag mitt parti och steg av med Putte, fast vi hade
ett par hållplatser kvar.
Pojken var lycklig, han trodde han skulle skickas
till ett vanligt utskänkningsställe och blev mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
