Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
mönstrat leden och funnit, att min beräkningsgrund
inte var så tokig.
— Jag är ju själv ett bevis på det, sade hon
och satte ut munnen.
Hon har inte ännu övervunnit notarien, och
han är förargad för att hon mankerade i
boston-klubben och telefonerade två gånger om dagen
till en annan.
Nästa dag kom hon med andan i halsen:
— Direktören vet alltihop; de har skvallrat!
— Vad säger han? frågade Eva och jag på en
gång.
— Säger? Han säger ingenting, han bara går
omkring och ler så infernaliskt, så jag tror, att
om vi inte smäller sta med det första, ler han död
på hela planen. Och när vi står och pratar och
viskar i korridorerna, kommer han alltid förbi,
alltid, dyker upp som ur jorden, och då ville vi helst
dyka ned i den.
Så gick en dag igen, och Baby var icke på
hushållsskolan, men när jag kom hem, låg den lilla
uppviglaren och grät på soffan, som riktigt skakade
under hennes snyftningar.
Bredvid henne satt Emmy alldeles handfallen
och stirrade hjälplöst ut i rymden, och då jag
fanri det bäst att låta Baby gråta ut, fick jag in
Emmy i vårt rum.
— Vad har hänt?
— O, något så tråkigt. Men det är deras eget
fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
