Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
— Usch, Eva, sade jag, vet du inte hur
farligt det är?
— Mycket bättre än du, sade hon. Det fanns en
tid, då jag höll på att bli slav under detta
njutningsmedel. Det är kontorsflickans tillflykt och
klippa, som du vet! Det är skönt och så billigt och
lätt att få, när man har den brinnande
huvudvärken. Men en dag märkte jag, att jag började
förlora minnet, och då fick det värka som det
kunde.
— Det var väl då du började med Blauds
järnpiller, sade jag, för den varan är Evas lilla svaghet
än i dag. Men tror du verkligen, att det är någon
mer än Emmy, som äter två och tre om dagen?
— Jag vet ett kontor, sade Eva, där flickorna
ständigt sysselsatte en springpojke med att löpa till
apoteket. Till dess chefen sade ifrån, att de fick
skramla till ett kilo på en gång. Sådant är
kontorslivet, men de är döda eller gifta nu
allasammans.
— Det är det man har att välja på, menar du?
I detsamma kom Baby, fick kappan på en stol,
handskarna på två, de franska bröna på bordet och
hamnade själv på skinnet framför kakelugnen.
— Jag har tagit plats nu, berättade hon.
— Ser det, sade Eva, som tänt lampan. Och det
på min egenhändiga skinnfäll till på köpet.
Jag hade kommit ned från soffan och sökte
fiska upp alla hårnålarna.
— Var, Baby?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
