Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
— Nej, Gud bevare mig, sade jag, glömsk av
Babys varning nyss, just då skall man låta bli.
Eva, hjälp mig, Baby vill tänka! En påtår och
handklaveret!
— Låt barnet tänka, avgjorde Eva som
beslutsamt rostade allt vårt gamla bröd över lampan.
Jag anser, att det är ens skyldighet att tänka —
det är av oss fyra alltid Eva, som anser saker,
vilket är spänstigt av henne — bara det, att man
skall tvingas att betala skatt utan att få öva något
inflytande på, hur pengarna skall bortsvindlas, kan
väl tvinga en att tänka över tingens ordning.
Varför skall i hela skapelsen det bara vara flickor, som
gått genom åttaklassigt läroverk, som inte tänker?
Se på arbetarna! Tror du inte de tänker, både
män och kvinnor! De handlar för resten också.
— Gör inte vi det då?
— Jo bevars, men du ser ju hur det går. Man
kunde lika gärna organisera Stockholms
åkar-kampar. Vi har säkert inte så mycket
solidaritetskänsla som de. De säger då åtminstone några
vänliga fraser till varann, då de träffas. Men vi, o,
det är skamligt!
Jag såg på Emmy. Hon var vit i ansiktet och
sårad.
— Du bränner visst vid, Eva, sade jag. Vilket
i dubbel bemärkelse var sant, ty hela franskbrödet
var svart undertill.
Emmy reste sig i detsamma.
— Det är så gott jag säger till nu genast, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
