Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Jag älskar Baby, men just nu retade hon mig.
Och när så Eva började att repetera: »de hemlösa,
som älskade varann —» medan hon blandade till
vademecum i sitt vattenglas, en droppe för var
jamb, kunde jag inte hålla mig tyst.
— Försök inte spela omoralisk, sade jag. Du
är ändå till slut som vi alla en liten bracka,
som vore glad upp i himmeln, om någon ville
ärligen gifta sig med dig, så du slapp heta
Gustafson och fick ligga så länge du ville om rnornarna.
Det enda tillfälle i livet, då Eva är svarslös
är, då hon har vatten i munnen, och då passar
jag också alltid på att säga henne mitt hjärtas
mening. Då dansar hon alltid vilt omkring mig
och hotar med tandborsten, färdig att storkna, till
dess hon äntligen får ljud. Men då!
— Hur vet du, att där inte är någon, som
vill? kom det till sist med övertygelse.
Baby vaknade till.
— Vem, Eva? frågade hon med girig uppsyn.
— Det är en bluff, Baby, sade jag överlägset.
Men ni har inte frågat ett ord om bröllopet.
— Fanns det sköna kvinnor? Hade de vackra
kläder? sade Eva, och jag märkte, att hon var
glad att komma så helskinnad undan från sin
ofrivilliga dumhet nyss.
— Där det finns sköna kvinnor finns det alltid
ännu skönare kläder, sade jag, och här var båda
delarna. Men nästan alla var tråkiga som tapeter.
Jag frågade mig själv, hur det kan komma sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
