Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
— Var din kusin dyrbart inkapslad?
— Du talar som om hon vore ett halvt gram
aspirin, svarade jag. Jo, det kan du lita på! Lägg
ihop alla våra löner för den här månaden, så får
du ungefär hälften av vad kapseln kostade.
— Var hon rörd?
— Ja, sade jag, i en förtjusande näsduk, som
varit min mormors. Var inte det oförsynt?
Naturligtvis skulle jag ha ärvt den. Jag tänkte på det
under hela vigseln.
— Att du inte blygs att tala om det, sade
Baby. Var det fin mat? Drack du mycket
champagne? När vi satt här i kväll och åt oss
bröd-mätta igen för tredje gången på dan på våra
evinnerliga gamla smörgåsar, tänkte vi på dig.
På fönsterbordet med Dagens Nyheter som
bricka stod en tom brödkorg, en smörask och
ett par dricksbuteljer, en välkänd, och för mig,
med kristall- och vinglittret från Grand kvar i
ögonen, något rörande syn.
O, sade jag, har ni någon pilsner kvar?
Och en smörgås? Eller bara en bit bröd? Jag vill
äta min egen mat. Jag vill inte avundas brackorna
deras tryffel och diamanter. Jag vill vara nöjd med
mig själv och mitt öde och min pilsner.
— Det är bara pilsnerdricka, sade Baby med en
butelj i dörren. Och ett halvt franskt bröd får du,
men inte mer, för det andra skall vara tills i
morgon.
— Du har inte sagt ett ord om herrarna, sade Eva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
