Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
steg, så jag tänkte: Nu ha vi honom här med det
första.
— Det gör man väl alltid, sade jag. Och det
är inte alla, som gifter sig för att bli lyckliga med
sin man.
— Usch, Pegg, så otäck du är! Tror du inte
på kärleken?
— Å nej, sade jag, därtill har jag älskat för
mlnga. Tror du?
— Nej, sade Eva, jag vet den.
Det lät så barnsligt segervisst, så orubbligt och
lyckosamt, att jag tyckte jag kände mig dubbelt
eländig vid jämförelsen.
Och så kom han. För mig var han en djup
missräkning, jag tyckte han var obehaglig som att
tappa underkjolen, men det är inte lätt heller för
vem som helst att uthärda jämförelse med den
jag älskar. Och ett stort pius hade ju den här:
sina redliga avsikter. Men jag tyckte, jag fick en
aning om den förtvivlade och maktlösa känsla en
far och mor måste erfara, när de ser sin flicka
oförbehållsamt och blint ge sig och allt sitt åt en
man, som de alls icke unnar att få henne.
— Du har inte gratulerat mig? sade Eva då
han gått.
Jag försökte, men då brast rösten för mig. Om
jag inte blivit så nervös av den dagliga pinan på
kontoret, skulle det aldrig ha hänt mig.
— Förlåt mig, jag är bara glad, Eva, sade jag,
de’" är glädje över dig alltsammans. Men om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
