Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
19 mars.
Sist jag hälsade på Emmy, bad hon mig ta
Putte med mig, nästa gång jag kom. Han var
naturligtvis inte alltför hågad i början, men jag
talade vackert med honom och vädjade till hans
känslor såsom gentleman. Jag kan se honom stå
där framför mig och bita i mösskanten och
försöka se morsk ut, medan ögonen blir stora och
immiga, när jag talar om tant Emmy, som är
mycket sjuk och har så ont och kanske icke skall
leva. Så säger han: — Kör till då, Pegg, och
lägger sin lilla magra, bruna, starka hand i min,
och när jag icke kysser den, är det för pappa sade
på sitt yttersta, att jag skulle försöka att hålla
efter honom.
Det var i söndags, sol med snabb snösmältning,
och Putte skidade på bara halvsulorna, så vattnet
yrde om hela hans person. Jag hade några
snödroppar från Hötorget, dem skulle Putte ge Emmy,
men han ville inte. Det var nästan gripande att
se, hur hennes ansikte glänste förklarat vid hans
åsyn, det var som ett uppblossande av den latenta
moderskärlek, som övergår allt förstånd.
Putte hade naturligtvis inte begrepp att fråga
hur det var med henne eller uttrycka varken med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
