Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
— Nenej, nenej, sade han, inte for mig, kanske,
men för din goda moster!
Jag är rädd, att jag drog på munnen. Men äkta
män är också envetna och löjliga utåt, när det
gäller fruarna. Förtro mig åt moster! Jag skulle
förmodligen finna betydligt mycket mera förstående
hos tidningsgumman. I detsamma flög en tanke,
sänd av någon gud, på mig:
— Men om morbror kunde ge mig hundra
kronor, sade jag.
Inte hann jag riktigt tänka ut, vad de skulle vara
till, men jag tror, att jag närmast reflekterade så
här: Med pengar kommer man alltid längre än
utan.
Jag fick tvåhundra, och jag är morbror evigt
tacksam för att han inte sade ett ord om några
slags villkor eller gav mig några instruktioner,
hur de skulle användas.
Jag tog honom om halsen och kysste honom,
vänskapsfullt, med sval högaktning och en smula
medlidande. Medlidandet med anledning av moster.
Det är förskräckligt, när obegåvade kvinnor blir
gifta, men än värre, när de inte blir det, förstås.
Hela söndagsnatten var jag vaken, och min själ
gick längtande med blödande fötter mot morgonen.
Eva, som varit så intensivt förlovad hela dagen,
att hennes vita viellablus var alldeles svart i
ryggen av hans rockärm, låg och kvittrade i
sömnen och sade med passande mellanrum: Gustav.
Baby sov stilla och lugnt, medan jag än låg med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
