Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
alla pulsar prasslande mot örngottet, än satt med
händerna knäppta kring knäna och jämrade mig
ljudlöst med hela kroppen.
Ena stunden talade mitt förnuft: »Jag kan inte
förstöra mitt liv för en mans skull, som tar mig
som sport — ’big game’ och kanske inte ens big.»
Andra stunden svarade mitt hjärta: »Det är inte
att förstöra, och om det så vore, vad mer? Vem
skall jag spara mig till, jag utan annan hemgift
än Putte?
Jag kan inte stanna.
Jag kan inte resa, han har blivit mig
oumbärlig som mat och luft.»
Jag tänkte på Emmy, och jag, som lidit så för
henne, önskade nu, att ha liksom hon nått den
stora likgiltigheten.
Jag tänker mig mitt jag såsom en från början
rund och intensiv liten degbulle, vilken nu håller
på att formas ut till en kaka, som skall bli så tunn,
att den förlorar all sin individualitet, så tunn att
kanterna försvinner i bakbordet, utan att man
märker det. Det är så livet hanterar en, och ju
med-görligare man är, desto förr slutar alla strider, men
proceduren är smärtsam, och man rister under den
handens hårdhet som för kaveln.
På det viset blev det dager.
Häradshövdingarna säger aldrig någonting, i det
fallet är de långt att föredraga framför kvinnliga
kamrater, som aldrig skulle kunnat nöja sig med
mindre än att sticka ett knappnålsbrev i mitt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
