Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o Elin Wägner
Jag tycker mig just se för mina ögon en stor armé
av viellablusar och mig själv som den sistkomna
tvångsrekryten. Den första oktober börjar exercisen.
En författare har sagt om oss arbetande kvinnor,
att man måste göra oss den rättvisan, att det icke är
kärleken till arbetet, utan den rena nöden, som tvingar
oss in på mannens arbetsområde. Det är ganska sant
och klokt sagt, ty det är nöden, nöden, och jag är viss,
att jag kommer att hata det arbete, jag nu har fått.
Min själ ryggar instinktmässigt tillbaka för kassaboken
och skrivmaskinen, men vi måste kanske ändå leva,
Putte och jag, i synnerhet Putte, och fast Putte ju,
som han själv uttrycker sig, är änka och pupill, förslår
det inte, det är så bitterligen dyrt med hans skolgång
och inackordering här i Stockholm. Så har jag alltså av
pliktkänsla tagit plats hos en häradshövding som
kassörska och korrespondent, och alla säger, att jag kan
vara himla glad, som fick den så behändigt utan betyg
varken från Schartau eller Påhlman och vid mina år.
Jag är då inte mer än tjugufem, men jag har hört, att
de vill ha dem unga och med föräldrar, det är billigare.
Jag tycker i min oskuld, att jag är billig nog: åttio
kronor för sju timmar om dagen och femtio öre för
var timme jag arbetar extra. Det skall jag nog göra,
och det skall bli åt Putte. Själv måste jag reda mig
på de åttio.
Jag kom till stån klockan sju på morgonen som en
annan stackars möbel, det vill säga, möblerna hade det
bättre, de voro väl emballerade och blevo hemburna.
Det blev inte jag, inte ens en levande själ var och mötte
mig, men det var inte värt att känna sig modlös för
det. Jag besegrade tanken på en droska och tog
spårvagnen, lovande mig, att inte ens den skulle få före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
