Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
Baby och jag är ute och går på kvällen. Egentligen
ville Baby alls icke gå med mig, men notarien har
nattvakt. Den historiska novemberdimman ligger i
dag som i går och alla dagar över staden. Det är inte
den där täta, sega, ogenomträngliga, som gör
vandringen på gatorna till ett äventyr med ständiga
överraskningar, det är en äldre, slapp, gråtmild dimma, i vilken
jag åtminstone inte vinner mina segrar. Den
obeskrivliga ältan på gatorna smyger sig kvinnligt mjukt
och smeksamt uppåt kängskaften och klättrar lekfullt
i små stänk uppåt kjolkanterna och vad därutöver är,
och man blir trött och tung — när man inte är kär,
som Baby förstås.
Baby är förtjusande, men det vet hon inte. Här går
vi alla andra så här dags på dagen med raka lockar
och krokiga ryggar, men hon är lika krusig och spänstig
som på morgonen.
Hon tar min arm och talar, med avbrott endast vid
de bättre bodfönstren, om notarien. Han flörtar
målmedvetet med henne och har fångat mitt hjärtebarns
hjärta. Medan hon talar, går jag och undrar längs
hela museikajen, hur det skall sluta. Jag märker nog,
att hon tror på tre rum och kök i Vasastan, och jag
nänns inte säga henne, att jag tvivlar. Ju äldre jag blir,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
