Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o
Elin Wägner
dess lättare är det att veta saker och ting och tiga med
dem, och mina erfarenheter trugar jag på ingen. Men
jag måste småle litet tyst och trött i dimman åt att
i Baby iakttaga Mig själv, som också en gång icke
aktade för rov att gå omkring och tala vitt och
skrytsamt och förälskat om min första Någon. Han var just
icke notarie, och den här har smakfullare halsdukar,
men någon annan skillnad ser jag inte.
Jag finner hos Baby, som hos mig själv en gång,
en orörd och oskymfad skatt av ömhet, av stolt och
ödmjuk, luftig och genomskinlig kärlek, blandad med
en något mystisk andakt, som hos ett litet helgon, som
ännu icke vet, vad som bor i hennes själ och kropp.
När jag så tänker på, hur det går med allt detta, vämjes
mitt hjärta. Och jag som aldrig är sentimental, då
det gäller mig själv numera, blir det inför Baby. Ty
hon är litet för god ännu för en portgångsroman och
skeppsholms flört bland hundrade andra.
Vi stannade vid Skeppsholmsbron och såg de
sömniga, suddiga ljusen på Söder liksom genom en hinna,
så vände vi, och jag blev bara tröttare och tröttare.
Vid Karl XII :s torg bjöd jag på spårvagn med
övergång — ett brott mot principerna, men det är så långt
och uppför till Norrtullsgatan.
I vagnen träffade vi på en av Babys kamrater från
F. B. — som man alltid gör i spårvagnarna — och
henne tog vi med oss upp till Ligans håla. Den har
för resten blivit en samlingsplats för våra hemlösa
vänner, däribland ett par älskande, som Eva tagit hit
och beskyddar, och det är alltid min hemliga fasa, när
jag går hemåt, att de skall vara där, ty då är det inte
fråga om annat, än att vi får hålla till i köket. Men
den fördelen är det då, säger Eva, då jag knotar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
