Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N orrtullsligan 23
»Nej», sade jag, »det vet jag. Det är ju därför ni
delat upp var och en i två också.»
Allt detta har jag lärt på min byrå av
häradshövdingen, och till min glädje bräckte det morbror något.
»Jag går väl ut till moster och Görel i salongen ett
tag», sade jag.
Jag såg på morbror att han hade något på tungan,
men han teg och nickade och suckade lättad, när jag
stängde dörren.
O, gudar!
I soffhörnet min tjocka, välborna moster med
lornjett och halvkorta ärmar, förande förbindlig
matdagskonversation med Emmy, som satt rädd och rak i en
av de djupa länstolarna, medan Görel halvsov över en
bok — förmodligen fästmannens doktorsavhandling —
borta vid lampan.
Jag tyckte jag fick alltihop i halsen, och kände, hur
blodet kom i kinderna. Nästa sensation var en nästan
obetvinglig lust att ruska om moster och underrätta
Görel om, att hon var ett fä.
Moster hälsade välvilligt, och jag såg, att hon tyckte
jag kom lägligt. Det kunde inte skada, att jag fick se,
hur hon gjorde gott i tysthet. Görel, som tydligen
väntade fästmannen, såg ogenerat besviken ut. Jag
tror att jag skulle sagt något oanständigt, om det inte
varit synd om Emmy. Naturligtvis insåg hon inte
situationens förfärliga ironi, men hon kände på sig,
att jag fann henne spela en löjlig roll. Hon gick nästan
genast. De ville ha mig kvar på te och fästman, men
jag sade, att jag skulle gå på operan.
När Emmy och jag kom ut, tog jag henne under
armen och sade:
6 — Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
