Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
Elin Wägner
med en sidenunderkjol, som hon lånat, jag vet inte
var, och Eva med en charmant långschal av chiffon
och spetsar samt en solfjäder. Själv hade jag köpt
mig ett par härliga, långa, vita handskar och försakat
till en liten guldfjäril i håret.
Gerda, hon utan älskare, som hyser en förledande
lidelse för allt vad kläder heter, kom så rart hem en
kväll och konsulterades om min vita råsidenklänning.
Hon är ett fullkomligt geni, som skulle blivit
sömmerska, kan väl slå om ännu. Resultatet av hennes
snille, min flit och några meter spetsar tillfredsställde
tämligen min kantstötta ambition.
Alla flickorna hjälptes åt att göra mig färdig, men
det bar sig inte bättre än att Eva måste sy i en knapp,
sedan jag fått dräkten på, och inte tänkte jag på det,
förrän det var för sent. Så nu blir jag inte gift, och
det tänkte jag på hela vägen i morbrors vagn. Det
kändes mycket sorgligt. Ligan hade kysst mig vid avskedet
och sagt uppmuntrande: »Så söt du är; gör nu ett gott
parti och tänk på oss, när du kommer till Grand!» men
detta oaktat var jag ganska smärtsamt berörd.
Pinan var dock kort, klockan elva var jag hemma
igen.
Hela Ligan kom ut i tamburen i nattdräkt och sade:
»Nåå?»
»Bröllop», sade jag retligt, »är löjliga, oaptitliga
tillställningar. Det enda som tröstar mig över att jag
inte har några utsikter — tack vare dig, Eva — att bli
gift, är, att jag slipper gå igenom den komedien.»
»Jag håller med dig — teoretiskt», sade Eva. »Tänk
i stället:
’Att höra hop, och ingen ann det vet,
ej hus, ej hem, ej vardagsomsorg äga.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
