Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N orrtullsligan
23
honom om skolan och läxor och lärare, och så kom
han i tagen och berättade historier om Görels man, men
ibland märkte han själv, att han blev för högljudd
och lade om rösten med en liten generad sidoblick
på mig.
Han roade Emmy. Hon gick helt upp i stunden,
hennes blick hängde vid hans lilla pojkmun, och hela
hennes ansikte var en enda gränslös längtan att få
kyssa den, få fara med händerna över hans blonda,
maskinklippta hår och känna hans små smutsiga,
beniga fingrar mot sin kind.
Fast jag knappt hade hjärta till det, måste jag
slutligen yrka på att Putte skulle gå och sände av honom
med många förmaningar att passa på middagen hos
morbrors vid Strandvägen. Och med detsamma han
var gången, försvann glansen från Emmys ansikte,
som när man släcker ett ljus, och jag såg, att hon var
sjuk och skulle dö.
»Jag tycker så mycket om pysen», sade hon, »och
jag hade tänkt, att han skulle ha litet pengar, när jag
själv inte behöver flera. O, snälla du, det är inte
mycket, så förfärligt litet, men jag sparade ju varje år
några kronor, och nu har jag räknat ut att Putte skulle
ha dem!»
Tårarna kom mig i ögonen, jag måste bita hop
tänderna för att inte gråta. Det gjorde mig så gränslöst
ont om Emmy för hennes ödsliga och mödosamma livs
skull, utan glädje och mening. Om det hade varit jag
som legat där, tänkte jag, skulle jag knutit mina
händer i vanmäktig förbittring, jag skulle vägrat att dö,
jag skulle bett att få veta med vad rätt man lät mig
förnöta mitt liv som en maskin och slängde mig på
skräphögen, när verket var utslitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
