Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N orrtullsligan
23
Inte hann jag riktigt tänka ut, vad de skulle vara
till, men jag tror, att jag närmast reflekterade så här:
Med pengar kommer man alltid längre än utan.
Jag fick tvåhundra, och jag är morbror evigt
tacksam för att han inte sade ett ord om några slags villkor
eller gav mig några instruktioner, hur de skulle
användas.
Jag tog honom om halsen och kysste honom,
vän-skapsfullt, med sval högaktning och en smula
medlidande. Medlidandet med anledning av moster. Det
är förskräckligt, när obegåvade kvinnor blir gifta, men
än värre, när de inte blir det, förstås.
Hela söndagsnatten var jag vaken, och min själ
gick längtande med blödande fötter mot morgonen.
Eva, som varit så intensivt förlovad hela dagen, att
hennes vita viellablus var alldeles svart i ryggen av
hans rockärm, låg och kvittrade i sömnen och sade
med passande mellanrum: »Gustav.» Baby sov stilla
och lugnt, medan jag än låg med alla pulsar prasslande
mot örngottet, än satt med händerna knäppta kring
knäna och jämrade mig ljudlöst med hela kroppen.
Ena stunden talade mitt förnuft: »Jag kan inte
förstöra mitt liv för en mans skull, som tar mig som
sport — ’big game’ och kanske inte ens big.»
Andra stunden svarade mitt hjärta: »Det är inte att
förstöra, och om det vore så, vad mer? Vem skall jag
spara mig till, jag utan annan hemgift än Putte?
Jag kan inte stanna.
Jag kan inte resa, han har blivit mig oumbärlig
som mat och luft.»
Jag tänkte på Emmy, och jag, som lidit så för henne,
önskade nu, att jag liksom hon nått den stora
likgiltigheten.
8 — Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
