Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N orrtullsligan
23
Jag slutade upp med att gå till kontoret på
eftermiddagarna, då tog han sig för att ringa hit och
kommendera ned mig.
Jag är ensam hemma nu, och jag vet, att om tio
minuter skall han ringa. Han skall säga något om ett
angeläget brev, som måste sändas av i kväll, och jag
skall svara, att jag kommer; så skall jag ställa mig
framför spegeln och kamma om mig, mitt hår skall
gnistra och vrida sig under kammen i ett trotsigt
humör, och när jag möter mina ögon, skall de blänka
farliga och svarta, medan kinderna är röda. Och mina
händer skall darra, så att jag endast med möda kan
fästa hatten eller knäppa handskarna. Sedan skall jag
komma nedför trapporna, hur vet jag inte, och i
spårvagnen skall jag sitta och småle, så att herrarna
bredvid makar sig närmare — -— -— Tyst, var det inte
något? Nej —–Strax därpå skall jag vara under
hans förtrollning igen, förödmjukad och skamsen, men
fast, fast — — —
En flicka, jag vet det, skall vara som en
säkerhetständsticka, som tänder endast mot lådans plån. Hur
många gånger man än doppas i svavel och förs rätt
genom elden, tända får man inte — inte förrän mot
lådans plån. Om man bara hade en liten skyddande
familjeask att ligga i, men det har man inte.
Seså, nu–-
Jag köpte en tidtabell på hemvägen och har räknat
ut en tredjeklassbiljett till min bästa väns station.
Jag ämnar göra mig mycket löjlig.
Om ett par år kommer jag nog att hjärtligt håna
mig själv, såvida jag inte från en äldre frökens stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
